Serengeti 26/10

Klockan är strax efter tolv på natten och Sandra och jag ligger och lyssnar till ett våldsamt rytande utanför bilen. Det är helt bäcksvart och vi kisar ut i mörkret i hopp om att se vart ljudet kommer från. Jag har på mycket nära håll hört björnar slåss, vargar som ylar, myskoxar som fnyser och ormar som väser mot mig men det här ljudet både hörs och känns annorlunda. Sandra och jag ligger bak i bilen och utanför bilen, tre meter bakom ligger Daniel i ett tält. Kan tänka mig att även han är vaken och ligger och lyssnar. Ljudet stegras och vi skärper våra sinnen för att se ut i mörkret men utan framgång. Det är många lejon, svårt att säga hur många men vi har tidigare idag sett ett tjugotal lejon i området. Efter en kvart avtar ljudet och lejonen drar sig bort från bilen. Vi lägger oss ner, upprymda av händelsen som ligger högt på min lista över häftiga möten, trots att vi aldrig såg dem.

Efter nattens spännande möte och fem timmars sömn öppnar vi försiktigt bakluckan och kliver ut i mörkret. Det är dags att göra oss i ordning för morgonens fotograferande. Det rasslar i Daniels tält och några minuter senare kommer han ut i ljuset från en pannlampa. Hörde ni lejonen? var hans första kommentar 🙂 – jag har funderat på vilka djur det var och kommit fram till att det måste ha varit de tre hanarna vi såg igår som mötte flocken borta vid kopjen säger Daniel. Vi summerar det som ett häftigt möte och gör oss nu klara för soluppgången. Vi river tältet och hoppar in i bilen och iväg.

Efter bara någon kilometer får vi syn på flocken och Daniel hade rätt. Det är flocken vid kopjen och de tre stadiga hanarna som han trodde. Flocken är i rörelse och de spanar in en flock zebror i det tidiga morgonljuset. Vi positionerar bilen en bit bortanför lejonen och kliver ur bilen och lägger oss ner på marken för att få en låg fotovinkel mot horisonten. Flocken passerar zebrorna, solen går upp och vi får en vacker siluett av lejonen mot soluppgången.

 

God morgon älskling
 

Nyfiken lejonhona som spanar in mig där jag ligger i gräset, 8 meter från henne under vår bil

 

Soluppgång över Serengetis savann

 

Ska du med?

 

Efter en otrolig morgon som jag sent ska glömma kokar vi kaffe och äter frukost långt ut på savannen i ett vackert morgonljus. Jag och Daniel bläddrar igenom morgonens bilder med ett leende på läpparna :).

Efter frukosten åker vi vidare och en ny dag och nya äventyr väntar. Vi tar oss vidare ut på savannen och ser flockar av zebror, elefanter och gaseller i det vackra morgonljuset. Då och då stannar vi till och fotar djuren och landskapet. Efter att ha åkt i en dryg timme kommer vi fram till en lite skog mitt på den öppna savannen. Träden heter feberträd "fevertree" och är otroligt stora och när vi kör in i skogen känns det som vi är i Alice i underlandets värld. Vi stannar till och studerar omgivningen en stund. En bit bort betar några elefanter och vi stöter upp några gaseller när vi kör in i skogen. 

Zebror i vackert morgonljus

 

Daniel och Sandra bland jättelika feberträd

 

Daniel i klassisk leopardställning 🙂

 

Feberträd – Serengeti

 

Efter besöket i feberskogen åker vi vidare ut på savannen igen. Vi besöker en flock lejon som ligger och vilar under ett träd och tar oss sedan vidare ut på öppna ytor. Vi följer en giraff som äter från bladen av ett akaciaträd då Daniel plötsligt får syn på en för oss ny siluett borta i fjärran. Vi kör närmare och ser då att det är en mindre grupp geparder som slagit ett byte ute i det höga gräset. Vi närmar oss försiktigt och ser att det är en hona med två halvstora ungar. Geparden, världens snabbast landlevande djur. Djurens kamouflage är perfekt anpassat för omgivningen och man kan tydligt se hur dess kroppsbyggnad är en perfekt anpassning för att springa snabbt i sin jakt. 

Giraff och akacia på Serengetis savann

 

Hallå där!
 

Gepard – Serengeti, Tanzania
 

Evolutionens svar på hastighet, geparden, världens snabbaste landlevande djur

 

Vi stannar en lång stund och studerar dessa fantastiska djur. Vi tar oss sedan vidare ut över savannen, nu på jakt efter flocken Kbumbu som har sitt revir i detta område. Efter en stunds letande får vi syn på dem en bit bort efter en liten uttorkad bäckfåra. De har slagit en zebra under natten och flockmedlemmarna ser mätta och belåtna ut. Det är femton lejon, fem vuxna och 10 ungar. När vi kommer fram grabbar en stadig hane tag i zebran och släpar iväg den in i ett buskigare parti i skuggan. övriga flockmedlemmar ligger kvar och ägnar tiden till att slicka sig rena efter maten.

Runt flocken rör det sig fyra schakaler som försiktigt närmar sig i hopp om att få en matbit av det som blivit över. Det är tre Black-backed jackal och en Side-striped jackal. De tre black-backed jackal är lite modigare och smyger försiktigt fram och tar för sig av resterna av zebran.

Tvätt efter maten

 

Två black-backed jackal som bråkar om maten efter lejonen

 

Efter besöket hos flocken Kbumbu och schakalerna besöker vi ytterligare två lejonflockar innan vi börjar vår bilresa tillbaka hemåt. Vi stannar till under ett akaciaträd och äter lunch. Daniel visar oss hur myror och akaciaträdet lever i symbios med varandra. Akaciaträdets taggar är ihåliga och där bygger myrorna bo. Myrorna är mycket aggressiva och skyddar sitt bo (och trädet) mot inkräktare.

Lunch på savannen, Daniel, Sandra och Hasse

 

Daniel och Sandra studerar myror

 

Myrbo bland taggar och blad i ett akaciaträd
 

Den vackra Flat Headed Agama

 

Spelande strutsar där honan visar sina vackra ben för att imponera på hanen

 

Vårtsvin i klassisk manér med svansen rakt upp

 

Punktering, lejon och giraffer
Efter en otrolig morgon och dag börjar klockan närma sig sen eftermiddag. Vi bestämmer oss för att leta upp en lejonflock som heter Maasai kopjes och som brukar jaga i närheten av en bäck ca 45 minuter från vår position. Vi letar oss ut på en liten väg och ökar farten för att hinna fram innan solen går ner. På vägen dit får vi syn på en sekreterarfågel och jag ber Daniel stanna till så jag får ta några bilder. Jag hör då ett ljud jag inte hört tidigare och som visar sig vara ljudet från ett punkterat däck som pyser. Turligt nog så är Daniel van vid detta och har med sig tre reservdäck i bilen. Sagt och gjort, medans Daniel byter däck går Sandra och jag omkring och fotar under tiden (bra arbetsfördelning). När däcket är bytt blir det bråttom. Solen går ner om ca 15 minuter och nu gäller det att hitta flocken snabbt om vi ska få några bilder på lejonen i solnedgången. Efter några minuter styr Daniel av från vägen och ut i höggräset igen. Det börjar skymma och vi spanar hela tiden efter lejonen men utan framgång. Till slut börjar solen närma sig horisonten utan att vi hittat lejonen så vi ger upp och ägnar vår uppmärksamhet till en giraff som vackert poserar för oss i solnedgången. Daniel och jag går ur bilen och sätter oss i gräset och fotar giraffen. Då, plötsligt, bara 50 – 70 meter bort sticker det upp ett, två, tre… inte mindre än sju lejonhuvuden ur gräset framför oss. Som tur är har de fokus på en flock zebror en bit bort så vi kan lugnt fota vidare.

Daniel byter däck och jag fotograferar 🙂
 

Akaciaträd i solnedgång

 

Giraff och bufflar i vackert kvällsljus

Vi blir kvar på Savannen tills det nästan är helt svart innan vi hoppar in i bilen och kör den dryga timmen tillbaka till Daniels hus. Trötta och glada packar vi ur bilen, vi tvättar av oss dammet från det senaste dygnet, lagar mat och delar på en kall serengetiöl och avslutar dagen med att summera ihop alla upplevelser vi fått vara med om. Innan vi går och lägger oss packar vi om våra prylar inför kommande morgon. En morgon och dag som kommer visa sig erbjuda bufflar, flodhästar, närgånget möte med hyenor och mycket mer…. Vi ses i morgon. 

/Hasse Andersson