3:e juni

återigen en solig dag! Jag tar bilen till Gävle och vidare ut till kusten för att se om jag kan fota något skoj. Solen står högt på himlen och det är allmänt lugnt i skog och mark. En näktergal och några rosenfinkar sjunger en bit bort. Jag knallar ut bland brännässlor höga till låren och ställer mig vid ett lämpligt ställe för att invänta att få en skymt av näktergalen. Efter att jag har stått där i några timmar närmar sig en kornknarr bland brännässlorna. Stundtals är den bara några meter från mig men det är helt omöjligt att få en skymt av den bland alla nässlor. Efter ytterligare någon timme ger jag upp. Inte en bild så här långt. När jag banar mig en väg genom nässlorna tillbaka till bilen får jag höra en sång jag inte hört tidigare. Jag stannar till och får då se en törnsångare sitta och sjunga i en liten buske. Jag smyger närmare och får till slut en serie fina bilder på den lilla krabaten.

Törnsångare bland brännässlor (Canon 1D mark IV, Canon 500mm/4.0)

Sjungandes törnsångare (Canon 1D mark IV, Canon 500mm/4.0)

På vägen hem från Gävle ringer Peter och vi bestämmer oss för att göra ett försök att hitta gölgrodor till kvällen. Gölgrodan finns bara efter upplandskusten och den lever i små grunda gölar ute vid havsbandet. Vi har pratat om att göra ett försök att finna dem i över ett år nu så nu ska det alltså äntligen bli av.

Väl hemma ätar jag lite och packar om bilen med dykardräkt, macroobjektiv, mat och mygghatt. Väl framme svänger vi in på en liten grusväg som nästan är igenvuxen. Vi följer vägen tills den tar slut och parkerar bilen där. Vi har nu en göl på vardera sida om bilen. När vi stiger ur bilen möts vi av en hel kör av gölgrodor som spelar upp sitt parningsläte. Jag förvånas av hur högt det låter.

Nu blir det bråttom! På med dräkten och i vattnet. Jag vadar bort en bit efter kanten och sätter mig på knä på botten. Grodorna tystnar när jag kom fram men det dröjer inte länge innan de åter är i fullt spel. Vi får under några timmar följa denna vackra groda på nära håll.