Rudsjön
Mobillarmet väcker mig strax efter tre på morgonen. Jag kliver upp och tittar ut. I ljuset från gatulyktan ser jag att det ligger ett lager av is på vindrutan. Jag sneglar ner på termometern och ser att det är två minusgrader. Jag kokar kaffe och brer några smörgåsar innan jag ger mig iväg. Med mig i bilen har jag mitt flytgömsle och min torrdräckt. Jag är på väg till Rudsjön i Bomhus för att fota änder och doppingar i tidigt morgonljus.
Väl framme vid Rudsjön hör jag att skrattmåsarna har börjat att tjata ute i mörkret. Jag hoppar snabbt i torrdräkten och knallar bort ca 100 meter efter sjökanten. Några minuter senare bryter jag den svarta vattenytan och glider ljudlöst ut i mörkret. Det är fortfarande en timme kvar tills solen går upp. Efter att ha simmat ett femtiotal meter känner jag att jag tar in vatten i ena ärmen, Shit! det kommer att bli en kall morgon. Jag simmar så gott jag kan med armen ovan vattenytan men detta medför bara att den halvliter med vatten som jag har tagit in i dräkten rinner ner vid armhålan och vidare ner efter ryggen. Jag återgår till att ha armen under vattnet igen och simmar vidare. Efter en liten stund är jag framme. Jag backar in en meter i en vassrugge, sjunker ner och drar ett skynke över mig. Nu är det bara att vänta och hoppas att jag kan hålla värmen trots att jag helt blöt.
En halvtimme senare passerar en brunand mig på några meters avstånd. Ljuset stiger sakta över Rudsjön och skrattmåskolonin skränar på precis som vanligt. Änder, gäss och svanar vaknar till liv och själv sitter jag och huttrar under en kamouflageduk med endast huvudet ovan vattenytan. Jag tar in mer vatten och jag är nu helt blöt. Aktiviteten ökar i den lilla sjön och under kommande timme gör jag mitt bästa för att följa fåglarna som simmar ovetandes om min närvaro runt vid mitt gömsle. Efter tre timmar i det kalla vattnet ger jag upp och söker mig tillbaka till bilen. Den sista timmen har kaffetermosen och grahamsfrallorna som jag har i bilen legat på näthinnan snarare än doppingar och änder.
Nedan är resultatet av denna kalla men vackra morgon.
//Hasse Andersson