20-21:a mars
Solen skiner och jag åker ner till Gysinge efter lunch för att möta upp Anders ute på Mattön. Vårsolen värmer skönt och jag spänner på mig mina skidor och ger mig iväg ut mot den plats där Anders befinner sig. Dagsmejan har gjort snön porös och den bär inte under skidorna. Detta får mig att tänka på hur jag senare under kvällen ska ta mig ut till örngömslet med över 50 kg packning? men det får bli ett senare problem.
Efter en stund hittar jag på Anders sittande på en snöstubbe och visslar på sparvugglan. En kort vissling inne från skogen signalerar att han har fått kontakt. En lugn eftermiddag passerar utan några bilder men en trivsam stund i solen. När klockan börjar närma sig 16 ger vi oss av bort mot vägbommen där jag sedan ska vidare ut mot örnkojan.
Anders hjälper mig att lasta ryggsäcken med tält, sovsäck, underlag och matgrejor på pulkan tillsammans med två moduler till gömslet med tittglugg och hål för kamera. Vi surrar detta på en pulka som jag sedan drar i ett rep från midjan. På ryggen har jag min kameraryggsäck. När vi är klara så tar Anders farväl och jag hugger tag i det första skidtaget. Jag kommer 3 meter sedan sjunker jag till knäna i snön och pulkan har vält och ett hörn sticker upp ur snön!!! fan! Jag lyfter upp pulkan på den tunna skaren och gör ett nytt försök men samma visa igen.
Jaha… då står man här med skidorna 40cm under snön och en pulka på samma djup. Hur tar jag mig till gömslet? Efter en stunds funderande så kommer jag fram till att det finns inget annat sätt än att pulsa fram med skidorna och sedan gå tillbaka och hämta ett lass till och sedan ett lass till. Det är bara 1,5 kilometer och jag har tre timmar på mig innan det är mörkt. De kommande tre timmarna får mig att tänka på när jag åkte vasaloppet ovallat för snart 15 år sedan men det är en annan historia. Hur som helst så tre timmar senare är jag framme vid kojan. Blöt av svett och trött i ljumskar och axlar skidar jag fram till de två rådjur jag lade ut för två dagar sedan. Borta! Endast lite hår som ligger kvar i snön bevittnar om att det har varit djur är. Detta vårdar gott inför morgondagen. Jag lägger ut en trafikdödad räv och klättrar sedan in i kojan.
Efter att ha fixat ordning kojan käkar jag lite mat och sätter mig för att vila lite. Det är kallt men jag kryper ner i sovsäcken och får snart upp värmen. Månen lyser över myren utanför och jag klär på mig igen för att gå ut och ta några bilder i den stjärnklara natten.
Den råa luften över myren får mig att frysa så jag går in i kojan igen och kryper ner i sovsäcken och somnar till ljudet av älven som forsar fram i fjärran.
Lördag morgon
Klockan 04.00 vaknar jag och gör mig i ordning. Det är ingen idé att ligga längre! Jag gör i ordning min utrustning och kokar mig lite te. Sakta kommer ljuset upp över horisonten och jag kan se tre havsörnar komma rakt mot kojan. I det svaga ljuset ser jag att det är en adult och två yngre örnar. De seglar misstänksamma över räven och sätter sig sedan några hundra meter bort. Under de närmaste timmarna händer inget annat än att de sitter och blänger på räven på säkert avstånd. Jag hör en örn bakom kojan ropa med gämna mellanrum men den flyger inte ner och äter.
En räv kommer travande över myren och gör ett utfall mot några korpar som sitter och tittar runt åteln.
Vid 11 tiden kommer det in ett riktigt oväder över myren och stundtals kan jag inte se räven genom snön. Det dröjer inte länge innan räven är översnöad. Vid 14-tiden packar jag ihop och pulsar vägen tillbaka mot bilen igen. Inga örnbilder denna gång… men nästa helg… då ska det bli andra bilder av för då ska jag hit igen… skam den som ger sig…
/Hasse Andersson