10:e januari
Ny dag denna underbara vinter. Nu har vi haft minusgrader sedan långt före jul och massor med snö. Helt underbart tycker jag.
Söndag och fotodag! Hade lite beslutångest över vart jag skulle åka. – 23 grader och sol? Vart åker man då? lavskrika, fröåteln i stugan, ta en titt på ägretthägern som mot alla odds landat här i sandviken för någon vecka sedan eller den vitvingade truten som många har rapporterat från Bönan? eller kanske ta skidorna och åka ut i skogen för att plåta landskapsbilder som så sällan erbjuds här i gästrikland. Åtminstone med snölandskap.
Efter en stunds velande bestämde jag mig för att börja med Bönan och den vitvingade truten. Man vet aldrig om en sådan raritet dyker upp igen och även om jag inte är så förtjust i sådana larm så träffar man alltid någon som man kan utbyta lite information med. Sagt och gjort och kl 08.00 åkte jag från Sandviken till Bönan utanför Gävle. Väl framme så var det skådare och fotografer på plats. Trevliga herrar från Uppsala och Gävle. Vi hittade truten ensam sittandes på isen utanför piren. Jag tog några bilder och umgicks med de andra skådarna och fotograferna.
Efter någon timme packade jag ihop och åkte vidare mot Gysinge.
I gysinge ångade det kraftigt från forsarna i den kalla luften. Jag tänkte jag skulle åka ut till sjöforsen som ligger några kilometer norr om infarten till Mattön. På med skidorna och iväg. Normalt tar det mig 20 minuter att skida genom skogen och ut på myren fram till sjöforsen men denna dag tog det mig nästan 1timme och 45 minuter. Skidorna gick igenom snön och ner i myren under som inte hade fryst vilket gjorde mina skidor till stora isklumpar. Efter mycket slit nådde jag till sist fram till forsen. Väl framme fick jag syn på dem, en hona och två ungar som lekte vid iskanten ca 130 meter från mig. Jag hade på känn att jag skulle finna utter på denna plats och där var de. Under nästan två timmar beskåda jag hur de dök i från iskanten och jagade fisk. De lekte och plaskade och verkade helt oberörd av kylan i luften.
När jag stod där och tittade på uttrarna började solen sakta går ner bakom träden. Då plötsligt kom en bäver och simmade förbi mig på 10 meters avstånd. En glad överaskning även det. Efter några timmar packade jag ihop och trampade tillbaka hela vägen till bilen. Svettig och trött åkte jag sedan hemåt med uttrarna och bävern i minnet.
/Hasse Andersson