Hallo Bay, Alaska
14:e augusti
Efter en lång flygning från Arlanda via Island, Anchorage och slutligen Kodiak landar vi sent på kvällen på Kodiak airport där Christoffer möter upp oss och kör oss till ett litet motell nära hamnen. Efter att ha fixat med våra prylar somnar vi förväntansfulla inför morgondagen och de kommande 9 dagarna vi har framför oss.
15:e augusti
Håkan och jag vaknar tidigt och promenerar bort till ett intilliggande hotell där vi köper oss frukost. En traditionell Amerikansk frukost helt utan näring och svagt svart kaffe. En bra start för resan? Efter att vi har ätit är det fortfarande en timme kvar innan vi ska samlas vid motellet. Håkan och jag greppar våra kameror och går ner till hamnen för att se vad vi kan finna där. Hamnen i Kodiak är ganska stor med mängder av fiskebåtar. Den som har sett filmen ”the perfect storm” känner igen sig i hamnen. Vi finner några havsuttrar och sjölejon som söker föda strax utanför hamnen. En bit bort även vårt första möte med den amerikanska örnen, bald eagle. En stund senare träffar vi övriga deltagare i denna expedition. Det visar sig vara två till från Sandviken (Per och Monica) samt en norrman (Lars) och sist men inte minst vår expeditionsledare Christoffer Wiken.
Efter en kort genomgång blir vi hämtade och körs ner till en mindre hamn där sjöflygen startar och landar. Vi väger allt vårt bagage, lastar planet och ger oss iväg ut över havet mot Hallo bay. Efter en dryg timmes flygning ser vi åter land i sikte. Naturreservatet Katmai breder ut sig så långt ögat kan nå. Piloten svänger om och tar ner planet mot ett landskap med små slingriga vattenfåror som i ena änden startar vid en stor glaciär och någon mil längre ner rinner ut i havet. Det är här laxen går upp och björnarna som jag så många gånger har läst om fyller på sina fettreserver inför kommande vinter. Piloten tar skickligt ner planet på vattnet och kör in oss till strandkanten. Jag kliver ur planet och sätter för första gången ner mina fötter på stranden vid Hallo Bay, Alaska.
Håkan och Christoffer som åkte ut en timme innan oss andra har redan hunnit rigga vår camp när vi anländer. Tält, matkåta, elstängsel runt tälten mm. Vi slänger in våra prylar i tälten och är nu ivriga på att få komma iväg och leta grizzlybjörn i området.
Två gånger per dag stiger tidvattnet upp i floden och fyller de små bäckar och åar som finns i området med vatten och lax. Björnarna söker sig ner till dessa vattendrag vid lågvatten då det är lättast för dem att fånga laxarna. Det är i huvudsak tre sorters lax som leker i dessa vatten. Först kommer hundlaxen, där efter silverlaxen och sen indianlaxen. Silverlaxen är björnarnas favorit. Vi har fått information om att det har varit ett dåligt år för laxen och i vissa älvar har leken helt uteblivit detta år.
Vi har vår camp ca 3-4 kilometer norr om stället där björnarna jagar. När vi gör vår första promenad efter stranden ser vi på flera kilometers håll att det är björn som fiskar ute vid havsbandet. Ivriga ökar vi takten och är snart framme vid björnarna. Det är en häftig syn som jag bara har fantiserat om tidigare. Björnarna är stora, riktigt stora. Vi placerar oss ca 40 meter från några björnar som jagar ute i havsbandet. Det är mäktigt att se dem jaga på så nära håll. De står mitt i strömmen och med både syn, hörsel och doft lokaliserar de laxen för att sedan göra ett våldsamt utfall. Ibland jagar de laxen långa sträckor innan de till slut slår sina väldiga ramar på var sin sida om laxen vilket skapar en tryckvåg som trycker laxen upp mot deras gap och ramar. Vi fotar så länge det finns ljus och när vi kommer tillbaka till tältet somnar vi gott, fulla med intryck från dagen.
//Hasse Andersson