9:e – 12:e juni, fotografering av myskoxar
Efter några dagar på ön Runde i Norge beger vi oss av mot Dovrefjäll via Trollstigen utanför Geiranger. Nu är målet att fota myskoxar uppe på Dovrefjäll. Vi kommer fram till Kongsvold fjällstation vid niotiden på kvällen och jag knallar in på fjällstationen och rekar lite ang. myskoxarna. Killen på stationen säger:
– Myskoxar… jodå, de är uppe på fjället men det är en ilsken tjur som har jagat folk de senaste dagarna så vore jag som ni gick jag inte upp dit i kväll.
Jag går ut till Anders som väntat i bilen och vi diskuterar igenom saken och väljer att åka bort en bit och gå runt den plats där den ilskan tjuren har sets. Vi parkerar bilen och packar om våra ryggsäckar för de kommande dagarna på fjället. En timme senare är vi på väg uppför fjället mot myskoxarna. När klockan är 12 stannar vi till vid en liten bäck och letar upp en tältplats för vår vistelse. Efter att vi satt upp tältet och gjort i ordning inför morgondagen kryper vi ner i sovsäckarna och somnar spända inför morgondagen.
Vår tältplats på Dovrefjäll
Vi äter frukost tidigt nästa morgon. Anders rekar från en liten kulle med kikaren och får strax syn på två tjurar som går och betar en kilometer bort. Vi käkar klart och ger oss iväg mot tjurarna. Vi finner dem igen uppe på en liten kulle där de står och mäter sina styrkor mot varandra. De stångas och knuffas med varandra och ger sig sedan iväg av ner för kullen. Anders väljer att följa dem en bit och jag går i en annan riktning där jag har sett en ensam tjur gå och beta. Jag finner snart tjuren och det slår mig att det kan vara den ensamma tjuren som satt skräck i turisterna. Jag betraktar honom på ca 150 meter. Det är en gammal tjur och han gör ingen notis av mig. Jag bestämmer mig för att gå runt en liten kulle som jag räknar med att han kommer att komma upp på om några minuter. Jag smyger runt kullen och rör mig sakta upp mot toppen. Jag får plötsligt se en hårig rygg på ca 20 meter. Det är tjuren som kommer i den riktning jag hade hoppats. Dock är jag lite för nära nu för att känna mig säker. Jag står helt stilla och gör klar kameran. Tjuren kommer närmare och närmare och när det skiljer ca 15 meter mellan oss får han upp min vittring. Med ett ryck tittar han upp och rakt in i kameran. Han frustar och stampar med foten. Jag tar tre bilder och drar mig sedan försiktigt bakåt. Han accepterar min reträtt och följer mig med blicken tills jag är på behörigt avstånd.
Ilsken tjur som säger åt fotografen att backa
Någon timme senare möter jag upp Anders som även han har haft fina möten med oxarna. Vi går tillbaka till tältet och äter en god lunch och njuter av förmiddagens framgång.
Runt vårt tält växer det vackra blommor som jag senare har fått veta var mosippor.
Mosippa
Blåhake som ofta hördes från tältet
De följande dagarna har vi flera fantastiska möten med myskoxarna. Finalen var den sista kvällen när en flock på 16 djur kommer upp på en liten platå på fjället och lägger sig och vilar vackert inramade av Dovres fjällmasiv. Jag får se detta på ca 2 kilometers håll så jag slänger upp objektivet på axeln och börjar springa. Med hög puls och 20 minuter senare är jag framme vid flocken. Anders är som tur är redan där.
Myskoxar i flock på Dovrefjäll
Väl framme får vi några timmar med underbar kontakt med flocken. Anders och jag beskådar dem på nära håll och både kor, tjurar och kalvar bjuder upp till vackra bilder denna magiska kväll.
Ko med kalv
Kalv med spring i benen
Trötta och glada trampar vi sedan tillbaka till tältet där vi skålar med den sista skvätten whiskey och somnar trötta till fjällbäckens porlande och vindens sus.
Bilder från resan kan du se i galleriet
/Hasse Andersson