8:e juni

Efter gårdagens närgångna möte med tjurarna väljer Sandra och jag att ta en morgon på Alvaret denna dag. Solen skiner och vinden har lagt sig något så vi gör ett försök att finna några orkidéer och fjärilar. Vi tar bilen mot Penåsa och går därifrån ut på alvaret. Den här tiden på året kan man se närmare 30 st olika orkidéer på öland och vårt mål är att finna krutbrännaren som jag tycker är en vacker orkidé med ett häftigt namn. Att strosa runt på alvarets öppna marker och leta blommor och insekter är en skön kontrast till mitt arbetsliv hemma i Sandviken. Vi följer alvaret ut mot Penåsaskogen och finner flera olika orkidéer på vägen och även en och annan fjäril. 

ängsnätfjäril (Canon 5D mark III, Sigma 180mm macro)

Efter någon timmes strosande så står den plötsligt där, krutbrännaren! (Klicka på bilderna för att se dem i större format) När vi väl fått syn på den så ser vi flera runt omkring oss. De växer både enskilt och i små grupper mitt i solen ute på alvaret. Vi stannar till en stund och fotograferar denna vackra orkidé.

 

Krutbrännaren (Canon 5D mark III, Sigma 180mm macro)
 

Sandra och krutbrännaren (Canon 5D mark III, Canon 8 – 15mm)

Tiden går fort när man har roligt och klockan börjar nu närma sig lunch. Sandra ska åka tillbaka till Sandviken idag så vi knallar tillbaka till bilen och åker tillbaka till Kastlösa där vi har vårt tält för att packa ihop och äta lite lunch innan Sandra ger sig iväg. Ola och jag ska ta en långpromenad ut på Alvaret till ett litet våtmarksområde där vi ska spana efter Svarttäna.

Efter att ha ätit, packat ihop och sagt hej då till Sandra så beger vi oss ut på alvaret igen. Vädret har blivit kraftigt sämre och tunga regnmoln rullar nu in från väster. På vägen ut stöter vi upp några rödbenor som verkar häcka i några mindre vattendrag ute på alvaret.

Rödbena (Canon 1D mark IV, Canon 500/4 + konverter 1,4)

En bra stund senare närmar vi oss den myr där Ola tror att svarttärnorna häckar vid. En flock hästar på lösdrift tittar nyfiket på oss när vi kommer gåendes genom deras hage. En vacker häst kommer nyfiket fram mot oss men börjar snart beta igen. Vi går nu i riktining mot myren och det dröjer inte länge innan vi får syn på en tärna någon kilometer bort. Jag tittar i kikaren och mycket riktigt, det är en svarttärna. Med lätta steg går vi den sista kilometern i blöt myr fram till tärnorna. Vi får under kommande timmar sämre och sämre väder men även glädjen över att få se svarttärnorna jaga efter insekter över vattenytan. Svarttärnan är en ovanlig fågel i Sverige och detta är första gången jag ser en sådan fågel vilket gör det lite extra roligt. Ola och jag plåtar så gott det går i det dåliga ljuset och jag bestämmer mig för att återkomma hit ett annat år när ljusföhållandena är bättre.