Fram på eftermiddagen bestämmer vi oss för att åka över till Stenåsa och där göra ett försök att från gömsle fota rödspov och andra vadare i den lilla viken norr om campingen. 

 

Vi åker tillbaka till Kastlösa och packar om våra prylar, slänger i oss lite mat och kör sedan över alvaret till den östra sidan och upp till Stenåsa.

 

Väl framme kör vi igenom en kogrind som var olåst (vilket senare skulle straffa sig) och parkerar bilarna nere vid några sjöbodar. Härifrån har vi bara 400 meter till den lilla viken vi har sett ut som fotoplats för kvällen. 

Klockan är 18.30 när vi slagit upp våra gömslen och krupit in och satt oss. Sandra och jag sitter i ett gömsle och Ola i ett annat ca 20 meter bort. Tiden går och allt är helt lugnt. Vattnet ligger spegelblankt framför oss några rödbenor, gravänder, knölsvanar och två skedänder rör sig i viken. Efter en stund kommer några tofsvipeungar förbi och dessa får bli kvällens första objekt tillsammans med en rödbena som sitter på en sten och njuter av tysnaden.

Unge av tofsvipa (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)
 

Unge av tofsvipa (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)

 

Efter att vi suttit i gömslet några timmar så hör vi plötsligt ett muller bakom oss? är det åskan som kommer eller vad är det? Efter ett tag går det upp för mig att det är en galopperande grupp med kor och tjurar. Ljudet blir högre och högre och de är nu bara några meter bakom gömslet. Tanken passerar att de kommer att springa över oss men sekunden senare tystnar det utanför. Jag drar försiktigt upp en dragkedja i gömslets bakvägg och utanför, bara en meter från gömslet står nu en hel flock på ca 20 kor och tjurar. Halvt skrämda, halvt nyfikna börjar de puffa på gömslet vi sitter i. Jag tycker det är allt annat än roligt men det verkar inte bekomma sandra. Jag har gått i skogen bland björnar och vargar, blivit jagad av myskoxar och andra djur men detta tyckte jag nästan var värre. Hur som helst så blir de kvar bakom vårt gömsle i ca 20 minuter innan de får syn på Olas gömsle en bit bort. De lunkar då dit och börjar intressera sig för honom i stället. Jag tar några bilder på en av tjurarna som blev ganska roliga. "Om du får oväntat besök" passar bra in på denna bild.

Om du får oväntat besök (Canon 5D mark III, Canon 100-400mm)
 

Poserande ko (Canon 5D mark III, Canon 100-400mm)

Efter ytterligare ca 20 minuter tappar de intresset och går bort efter havsstranden. Vi (jag) kan äntligen pusta ut och koncentrera mig på fotandet igen. Solen har nu börjat närma sig horisonten och ett rött sken sprider sig över viken. Några rödbenor födosöker i vattnet framför mig och jag tar några sista bilder innan vi kliver ur gömslet.

 

Rödbena i kvällsol (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)
 

Rödbena i kvällsol (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)
 

Solnedgång över alvaret på öland (Canon 5D mark III, Canon 100-400mm)
 

Här skulle denna berättelse kunna sluta men tyvärr är inte så fallet. När vi kliver ur gömslet ser jag flocken med kor och tjurar stå några hundra meter upp på alvaret. Ungtjurarna stångas och sparkar sand som värsta tjurfäktningen. Vi plockar försiktigt ihop våra prylar och smyger bort mot bilen som står ca 400 meter bort. När vi har bara 100 meter kvar till grinden som tar oss ur hagen får tjurarna syn på oss. De tittar nyfiket bort mot oss men nu är det ju lugnt då vi snart är ute ur hagen. Då kommer jag på att jag har glömt mitt stativ borta vid viken där vi satt. Sandra fortsätter till bilen och Ola väntar på mig där vi står. Jag joggar tillbaka till viken vilket väckte tjurarnas intresse. Jag greppar stativet och vänder mig om och ser då att flera tjurar har anslutit sig och står nu på rad mot horisonten och tittar på mig. Jag gör en snabb beräkning. Jag har 400 meter att springa genom sand och sly upp till knäna. Tjurarna har 600 meter att springa. Kommer jag att hinna? Jag tar ett beslut och sätter sedan iväg över alvaret. I samma sekund som jag började springa satte tjurarna fart efter mig. Jag springer så mjölksyran sprutar i benen och efter några hundra meter vänder jag mig om. Jag ser då tre tjurar komma i full galopp bara 50 meter bakom mig. Framför mig ser jag Ola springa mot grinden med två kameraväskor över axlarna. Jag ökar farten med mina sista krafter och når grinden med 30 meters marginal till tjurarna. Jag kastar mig över i säkerheten och kan pusta ut 🙂 

Naturligtvis ville tjurarna bara leka med mig och hade jag gått i stället för att springa så hade de säkert inte brytt sig om mig men det får jag prova en annan gång. 

 /Hasse Andersson