5:e – 7:e augusti
Vi är ett laddat gäng som möts upp vid Vargas Vildmarkslodge strax efter två. Efter en fika och genomgång beger vi oss upp mot gömslet. Vi är ett gäng på 8 personer från olika delar av landet som har träffats med förhoppning om att få se en vild brunbjörn i sin rätta natur. Efter en kort biltur parkerar vi bilarna och vandrar den sista biten upp på skogen och fram till gömslet.
På väg upp till gömslet (Canon 5D mark III, Canon 24-105mm)
Väl inne i gömslet installerar vi oss och påbörjar vår tysta väntan med förhoppning om att få se en björn. Jag har gjort många besök på detta ställe och haft massor med fantastiska björnmöten från denna koja och jag hoppas nu att mina nyfunna fotovänner ska få samma tur. För några år sedan gjorde jag och Anders öhlund en film om detta ställe som du kan se här >>
Kvällen passerar långsamt och solen går ner bakom träden. En viss besvikelse intar mitt sinne trots att allt är precis som det ska. Björnarna är nattaktiva och rör sig mest i skymning och gryning men jag hade ändå haft en förhoppning om att det skulle komma en björn strax innan solens nedgång. Klockan är nu nio på kvällen och den bästa björntimmarna har vi framför oss. Vi spanar alla ut genom de små tittgluggarna i gömslet med förhoppning om att få se en brun skugga komma ut från skogen. Kvällen passerar och framåt 12 tiden är det kolsvart ute och de flesta lägger sig en stund och sover några timmar för att sedan gå upp och spana efter morgonbjörnar vid tre tiden.
Jag har ställt klockan på 03.45 och kliver upp och sätter mig i min stol. Flera i gömslet är redan uppe och sitter och spanar ut i det kolsvarta mörkret. Jag kan då se i min kikare att locket är borta på en av matlådorna som står ute på myren. Locket som är 1,5 x 2 meter och väger ca 30 kilo är flyttat en meter i sidled så det råder ingen tvivel om att det har varit björn här med vi har legat och sovit. En klok och försiktig björn som troligen har kännt vår närvaro och valt att gå hit i skydd av mörkret. Morgonen passerar utan flera björnar och när klockan är åtta packar vi ihop och går ner till lodgen igen. Vi småpratar om hur nära vi var att få se en björn och planerar lite om att vi ska sova i skift kommande natt.
Väl nere vid lodgen bjuder Eva på kaffe och humöret är åter på normal nivå. Efter fikat strosar vi runt och fotar lite macro i närområdet.
Fluga på borsttistel (Canon 5D mark III, Sigma macro 180mm)
Blåvinge (Canon 5D mark III, Sigma macro 180mm)
Björnmossa (Canon 5D mark III, Sigma macro 180mm)
Rundsileshår (Canon 5D mark III, Sigma macro 180mm)
Efter att ha bjudits på en fantastisk god älggryta åker vi åter upp till gömslet. Klockan är strax före fyra när vi intar våra platser, nu med nya föhoppningar om ett björnmöte. Några av oss lägger sig och vilar och andra sitter vid sin glugg och stirrar ut. Minsta rörelse borta vid skogkanten får hjärtat att hoppa till. Björnar är otroligt skygga och försiktiga och använder i första hand sitt luktsinne för att avgöra vad som finns runt omkring dem. I går när vi satt i kojan blåste det byiga vindar och min erfarenhet är att detta gör björnarna försiktiga. De har svårt att avgöra avstånd och riktning till dofterna i sådan vind. En vind som ligger på från ett håll är då bättre. Idag är det näst intill vindstilla och detta borde öka våra chanser att få se en björn. När klockan börjar närma sig sju sitter vi alla och spanar ut mot myren. Det är nu björnarna ska komma. Väntan blir lång och inga björnar kommer. Det blir mörkt och sedan svart! Det känns trist att gå och lägga sig denna dag. Några av oss sitter uppe i förhoppning om att i alla fall få se en björn i nattsvarta mörkret. Själv går jag och lägger mig. Jag ställer åter klockan på 03.45 och somnar. När klockan ringer kliver jag upp och ser då att flera redan sitter uppe och spanar ut mot den svarta myren. Jag frågar om de sett något men denna natt har inga björnar varit framme. Jag sätter mig och stirrar ut genom gluggen men inget händer. Jag bestämmer mig för att luta omkull mig ett tag till då jag har en lång dag framför mig med bilkörning hem och sedan flera möten i jobbet på eftermiddagen. Precis då jag har somnat hör jag Sara viska… Hasse…. björn!
Innan sista stavelsen på björn har klingat ut sitter jag i stolen och tittar ut. En vacker, 3 år gammal björn har lufsat ut på myren. Det är fortfarande ganska mörkt ute och klockan är kvart över fem på morgonen. Björnen suger nervöst in våra dofter samtidigt som den äter av den mat vi har lagt ut. Jag känner nu igen björnen från ett möte för exakt på dagen 1 år sedan. Jag och Håkan satt då i kojan och fick ett fantastiskt möte med två fjolårsungar och denna björn är med stor sannorlikhet den ena av dem två. Alla i kojan är nu uppe och jag hör kameror klicka runt mig.
Brunbjörn (Canon 1D mark IV, Canon 300 2,8)
Brunbjörn (Canon 1D mark IV, Canon 300 2,8)
Vi njuter av stunden och ser efter ett tag björnen lufsa iväg in i skogen igen. En viss känsla av lugn och glädje infinner sig i min kropp. Skönt att alla fick se en vild, levande björn i dess rätta natur. Vi äter frukost under tysnad, packar ihop våra prylar och knallar sedan tillbaka till lodgen. Nya människor har möts och delat ett fantastiskt minne för livet. Vi tar farväl och hoppas på ett återseende vid tillfälle.
Björnskådare (Canon 5D mark III, Canon 24- 105mm)
Tack naturen för ett fantastisk möte!
/Hasse Andersson