29:e mars

Solen värmer fort upp luftrummet och det känns i luften att det är vår. Jag bestämmer mig för att ta en sväng upp på skogen för att se om några ugglor har flyttat in i holkarna. Sandviken ligger precis söder om en klimatzon och efter bara 15 minuters bilfärd är vägarna täckt med snö. Hur var det nu Sandra sa sist när vi åkte här?  Då hade jag ingen spade med mig och det har jag inte denna gång heller men jag gör ett försök, skam den som ger sig 🙂
Denna gång gick det bättre och efter en halvmil kommer jag ut på körbara vägar igen, puh…

Efter att ha knackat på hos både den ena och den andra ugglebostaden utan att någon är hemma vänder jag tillbaka mot Sandviken. I höjd med Järbo stannar jag till vid några sparvuggleholkar och där kan jag redan på doften runt holken känna att någon har varit. Jag öppnar holken och mycket riktigt. Sparvugglan har använt holken till att hamstra mat i under vintern. fyra eller fem sorkar ligger i holken. Ibland har jag haft holkar som är fyllda upp till hålet med sorkar, talgoxar eller andra arter. Nu är det vår och dessa sorkar kommer inte att ätas upp av ugglan. Jag plockar ut redet och kastar bort det och ger plats i holken till att bo i i stället.

Efter Järbo svänger jag av mot Sandviken och kör bort till naturreservatet Långängarna. Jag tar en promenad ner bland de hundraåriga asparna. En gärdsmyg sjunger intensivt och jag går ner på knä och ägnar mig åt blåsippor en stund. 

//Hasse Andersson