29:e maj

I morse gick jag upp tidigt och åkte ut för att vaka på räv vid ett aktivt gryt. Jag sätter mig på behörigt avstånd i rätt vind och väntar. Myggen håller mig sällskap under morgontimmarna. Efter att solen har gått upp och inget har hänt borta vid grytet så går jag fram för att se om det har varit någon aktivitet kring hålet sedan jag var här sist. Gräset som jag lagt i öppningen är borta så mycket tyder på att grytet används. Medan jag står där får jag höra ett varnande läte uppe från en gran. Jag söker av träden med blicken och får snart syn på en kattuggla som sitter och varnar. Varningsropet tyder på att hon har ungar i närheten. Några meter bortanför rävgrytet har jag en av mina slaguggleholkar sitter och när jag går fram till den så ökar intensiteten hos honan. Jag ser på holken att den har varit använd så troligen har hon häckat där men att ungarna nu har hoppat ur boet och sitter gömda i någon gran i närheten. Jag tar några bilder på henne och lämnar dem sedan ifred.

När jag promenerar stigen hem får jag höra en ärtsångare sjunga högt och vackert i en liten gran. Jag stannar till och lyssnar en stund. Det händer mycket nu i skog och mark. Fåglar och däggdjur har ungar och de är lätta att finna med både syn och hörsel. Jag går vidare och passerar en hästhage där en rödhake jagar insekter kring hästarna. En vacker fågel som även den matar sina ungar. Jag bestämmer mig för att åka hit i morgon igen… 

//Hasse Andersson