Annandagen 2014
Idag gör jag ett nytt försök vid örngömslet i Gysinge. Jag var här för en vecka sedan och satte upp nya sittpinnar till örnarna och såg då gott om havsörn i området. Klockan är halv åtta när jag möter upp Håkan Wanke vid sevedskvarn för att sedan köra den sista biten tillsammans. Väl framme hänger vi på oss ryggorna och knallar ut över myren ut till kojan. Det är en kall och klar morgon med -13 grader och stjärnklart på himlen. Vi installerar oss snabbt i kojan och påbörjar vår väntan på att ljuset ska stiga över myren. Utanför hör vi snart hur korparna börjar vakna och flera havsörnar ropar borta vid älvkanten. Det är fortfarande mörkt när vi ser de första örnarna som ansluter i trädtopparna kring åteln.
Morgonen passerar och ett 20-tal örnarn samlas i träden kring åteln men ingen törs gå ner och äta av maten. Korpar och kråkor passar på att festa av den feta goda fisken som ligger som föda till örnarna.
Vid några tillfällen under dagen blir allt helt tyst. Korpar, kråkor, skator och örnar försvinner och det blir helt lugnt kring maten. Efter lite sökande i kikaren finner vi en kungsörn sittandes i träden på andra sidan myren. Detta är ganska vanligt när en kungsörn ansluter till en havsörnsåtel så är det tydligt vem det är som bestämmer. Kungen bland fåglarna tar över reviret. Efter flera timmars tystnad väljer kungsörnen att flyga iväg och då dröjer det inte länge innan örnarna och övriga gäster vid åteln är tillbaka. Nu räknar jag till 35 örnar som jag kan se och troligen finns det bra många till som jag missat. Dagen går och ingen örn törs gå ner och äta.
Sakta lägger sig mörkret över myren när vi plötsligt får se en mörk skugga landa på en av sittpinnarna. Jag ställer snabbt om kameran för högre ISO och tar en bild. Det är en märkt adult havsörn som landat och strax därpå även en yngre havsörn. Det blir stilla och båda örnarna sitter och glor på varandra i varsin torraka men ingen törs gå ner och äta. Några minuter passerar och sedan flyger de iväg igen. Glada över att ändå fått ner några örnar packar vi ihop och traskar iväg igen till bilen. Här kunde dagens möten ha slutat men så blev det inte.
Efter att ha knallat tillbaka till bilen och packat ihop våra prylar tar Håkan och jag förväl för denna gång. Jag hoppar in i bilen och kör hemåt efter den lilla grusvägen. När jag kommit någon kilometer saktar jag in i en kurva vid en liten stuga och plötsligt ser jag något stort och gulbrunt kliva ut i skenet från mitt billyse. Jag bromsar in och på bara fem meters håll hoppar det ett stort lodjur in framför bilen. Med två språng passerar den vägen, över ett dike och in i skogen igen. Jag stannar bilen och rusar ut till Håkan som sitter i bilen bakom mig i hopp om att han har sett lodjuret men tyvärr, det hade han inte. Vi går ur bilarna och kollar in de fina spåren djuret lämnat efter sig i snön. Jag tar en bild med mobilen som minne. Ett fantastiskt möte som jag tar med mig i minnet för resten av mitt liv.
//Hasse Andersson