25:e januari

Fredag och det ser ut att bli en kall och vacker vinterdag. -15 grader och sol. Jag kokar en termos kaffe, brer en smörgås och ger mig iväg. Planen är att knalla en sväng efter jädraån och se om jag kan se några strömstarar. Jag parkerar bilen och promenerar iväg efter ån. Efter någon kilometer finner jag öppet vatten och bestämmer mig för att göra ett försök. Jag fäller upp min pall och sätter mig under en gran vid sidan om ån. Det är vackert ute och solen börjar sakta att stiga över trädtopparna.

Jädraån i vinterskrud
 

Jädraån fryser till
 

Efter en dryg timme får jag plötsligt se en mink dyka upp på isen ca 80 meter från mig. Den stannar till och lyssnar men bestämmer sig för att promenera efter iskanten rakt mot mig. Jag passar på att ta några bilder innan den passerar mig på bara någon meter för att sedan försvinna ner i vattnet. 

Mink vid Jädraån

Medan jag glatt bläddrar igenom bilderna jag nyss tog på minken får jag höra ett välbekant visslande. Jag ser mig omkring och visst, där sitter hon, strömstaren. Under tiden jag var upptagen av minken har den landat strax bakom mig. Jag vrider mig runt försiktigt och fångar henne på bild. Det är alltid lika trevligt att få se denna fågel. Den är inte särskilt ovanlig men fungerar ändå som en milstolpe i årskalendern. Om vintern när isen lägger sig över rinnande vatten i norr kommer hon till våra breddgrader. Strömstaren är en mästare på att dyka ner i forsande vatten för att söka föda. Till synes helt oberörd av temperaturen i luft och vatten. Simmar gör hon med vingarna och hon kan till och med springa på botten i sin jakt efter småkryp. Efter att jag har följt strömstaren ett tag så plaskar det till strax framför henne i vattnet. Det är minken som är tillbaka. Denna gång förskte den ta strömstaren som i vild förskräckelse lyckades unkomma.

Strömstare i Jädraån
 

Mink och strömstare
 

Minken följer staren med blicken när den flyger iväg och blir sittandes en stund på stenen innan den fortsätter sitt sökande efter mat. Mat ja, det är dags för mig att åka hem och äta lunch. En trevlig förmiddag med flera spännande möten.

Tack för det naturen…

/Hasse Andersson