Möte med berguv
Idag är det dags av avsluta vår vistelse på ön. Det har varit fyra fantastiska dagar med trevligt sällskap och underbar natur. Vi har gått upp tidigt på mornarna och fotat till sena kvällarna. På dagarna har vi tagit det lugnt och idag kommer färjan och hämtar oss kl 10.30. Vi äter frukost i lugn och ro och packar ihop våra prylar och knallar bort till stället där färjan lägger till. Jag ägnar de få timmarna som vi har kvar till att göra ett sista försök att fota näktergalen som hållit sig undan mig hela denna resa. Högljutt har den sjungit inne i buskarna men utan att visa sig. När jag nu åter står vid en buske och väntar så hoppar den plötsligt fram ur busken och visar sig i ca 2 sekunder. Jag hinner med att ta en bild och sen är den borta igen. Det känns nästan som att den tyckte synd om mig och hoppade fram och visade sig för mig innan den åter hoppade tillbaka in i en tät buske och börjar sjunga igen. Jag tackar för titten och tar mig åter ner till bryggan och inväntar båten. Vid bryggan hinner jag även med att fota en större strandpipare som trippar fram i gruset nere vid stranden.
Efter att ha åkt färja över till Gotland har vi några timmar kvar innan Olas färja till fastlandet ska gå så vi bestämmer oss för att göra ett försök att finna en berguv som häckar några mil bort.
Någon timme senare är vi framme och vi har tur. En bit bort efter en bergsvägg ser vi honan sitta på en klippavsats. Boet ligger så pass bra till så man kan fota henne från bilen. Vi kör lite närmare och stannar bilen. Berguven är Sveriges största uggla och en mäktig syn.
Efter mötet med berguven känner vi oss nöjda och avslutar vår resa. Ola tar färjan vidare mot fastlandet och åker sedan ut till Öland och vidare ut på Blå ljungfrun i tre dagar. Om detta kan du läsa på Olas hemsida inom kort. Torsten packar om och åker ut till en närbelägen sandstrand för att fota skärfläckor mm. Torstens bilder ser du på hans hemsida. Själv packar jag ihop och åker hem till Sandviken. Nöjd och belåten efter fyra fantastiska dagar.
Tack Torsten, Tack Ola och Tack Stora Karlsö (och berguven så klart)
//Hasse Andersson