16:e maj
Klockan är tre på eftermiddagen när jag svänger ner till den lilla sjön i Hälsinglands djupa skogar. Håkan och Eva vinkar välkomnande när jag kliver ur bilen. även deras två hundar viftar glatt på svansen och ser ut att komma ihåg mig sen sist. Jag befinner mig på Vargas Vildmarkslodge och jag ska sätta mig i gömsle över natten i hopp om att få se björn. Efter lite fika och småprat lånar jag Håkans fyrhjuling och beger mig iväg den fyra kilometer långa vägen upp mot gömslet. En stund senare är jag framme, parkerar fyrhjulingen i skogskanten och promenerar de sista femton minutrarna upp till gömslet. Jag kliver in i gömslet och förberder min utrustning och sätter mig sedan lätt tillbakalutad och väntan kan börja. Klockan är nu strax efter fyra på eftermiddagen och solen lyser från blå himmel. Kvällen passerar och det är lugnt och stillsamt ute på den lilla myren utanför kojan. Jag får gott om tid att reflektera över livet. När klockan närmar sig nio frå jag plötsligt syn på något ljust i ögonvrån. Jag tittar åt vänster och får då se en björn komma gåendes ca 70 meter från kojan i riktning mot mig. Plötsligt stannar den och vädrar något från skogen bortanför myren. Den blir stilla en stund men sätter sedan iväg i full galopp tillbaka därifrån den kom.
Brunbjörn vid Vargas i Hälsingland
Full fart iväg tillbaka till skogen
Allt skedde på några sekunder och sen var björnen borta. Detta är ett ganska vanligt beteende hos björnara och ofta kommer de tillbaka igen en kvart/halvtimme senare men denna björn såg jag inget mer denna kväll. När det några timmar senare blivit mörkt lägger jag mig och sover en stund. Jag ställer klockan på fyra för att då vara beredd om det kommer några morgonbjörnar. När klockan är tre vaknar jag och går upp. När jag då tittar ut är hon tillbaka igen. Den ljusa björnen sitter bara 12 meter från kojan. Det är fortfarande för mörkt för att fotografera men jag blir ståendes ett tag och betraktar björnen. Jag ser nu att detta är en björn jag har fotat tidigare år. Det finns en hona i området som har en virvel i nacken som man direkt känner igen. Det roliga är att det verkar gå igen i hennes avkommor. Första gången jag fotade henne var 2008.
Hona med virvel i pälsen 2008
Hona med virvel i pälsen 2008
Hona med virvel i pälsen 2008
Sen fotade jag hennes avkomma 2011 (Födda 2010) då hon hade två ungar. Man kan tydligt se virveln på den ena ungen nedan.
Tvillingar födda 2010. Virveln i nacken syns tydligt på den högra ungen.
En av tvillingarna födda 2010.
En av tvillingarna födda 2010.
2012 mötte jag denna björn som med stor sannorlikhet är en annan av hennes avkommor. Denna björn är ljusare och har längre päls men med samma tofs i nacken.
2012 björn med virvel i nacken
2012 björn med virvel i nacken
Efter att ha beskådat björnen en stund går jag och lägger mig igen. Det är fortfarande 45 minuter kvar tills det är tillräckligt med ljus för att kunna fota. Medan björnen äter vidare så går jag och lägge rmig igen. När klockan blir fyra på morgonen kliver jag upp och sätter mig på min plats vid kameran. Björnen är kvar och äter en stund till innan den lufsar bort in i skogen. Några fler björnar ser jag inte denna gång men det var roligt att få se min vän med virveln igen.
Mvh
Hasse Andersson