Orrspel 

Jag minns fortfarande mitt första orrspel, en tidig morgon i mars någon gång på 80-talet. Sedan dess har jag varje vinter suttit i mörkret på någon myr och inväntat morgonens ljus och att spelet ska börja. Det är spännande att sitta där, ihopkrupen i stolen med en kopp kaffe i handen när det plötsligt brakar loss. Orrarna landar med ett brak utanför kojan och spelet tar fart.
Denna gång hade jag med mig min vän Jonas Alwin. Efter att i går kväll tänt en eld och suttit och småpratat några timmar och sedan somnat under stjärnorna sitter vi nu i gömslet och inväntar spelet.

Det dröjer inte länge innan 10-15 tuppar landar på spelplatsen och drar igång sin årliga parningsritual. Det är tredje veckan i april och dags för hönorna att inta spelplatsen. Tupparna sträcker på sig, pumpar upp ögonbrynen och sträcker ut sina vackra stjärtfjädrar. Allt för att imponera på hönorna som sitter på lite avstånd i träden och följer spelet. Då och då landar de på spelplatsen och jagas runt av tupparna tills en av dem accepterad och får para sig med hönan.