Chile – glaciärer

Det är svårt att beskriva känslan av att i tysthet stå och betrakta en glaciär. Närmaste liknelse för mig är när jag som barn spelade hockey hemma på rinken i Sandviken och klockan passerade nio på kvällen och belysningen släcktes. Trötta efter en hel kväll på rinken brukade vi knuffa omkull målburarna och lägga oss i stålnätet på buren och titta upp mot natthimlen. Ibland, vissa kvällar gnistrade stjärnhimlen och vi kunde ligga i timmar och bara stirra upp i mörkret. Ord känns överflödiga och tystnaden och tankar tar över även för små killar som vi då vi där låg på rygg i nätet på buren. Att betrakta en glaciär på nära håll är stort. Tystnaden är total å man står bara tyst och stirrar in i ismassan. Plötsligt bryts tystnaden av ett öronbedövande muller och glaciären visar sin styrka. Isblock, ibland stora som hus bryter sig loss och dundrar ner i havet med en jättevåg som följd. Minuten efter är det åter tyst igen.

Glaciärer skapas, något förenklat av snö som inte hinner smälta under sommaren. år efter år lagras det mer och mer snö i lager och av sin egen tyngd skapas det is av snömassorna. När ismassorna blir tillräckligt tunga börjar isen röra sig av trycket mot marken. Detta fenomen kallas för glaciär.

Efter att i några dagar vistats på havet i Tierra del fuego (eldslandet) ankrar vi upp båten längst in i en fjord och lägger i båtarna. Idag ska vi utforska några glaciärer i detta område. Redan några kilometer innan vi är framme vid själva glaciären ser man på vattnet vad som är på gång. Vattnet byter färg till ett mer turkost vatten och stora isblock som glaciären lämnat efter sig flyter fritt i vattnet.