7:e december

Dags för årets första besök i kungsörnskojan. De senaste dagarnas snöande gör att jag åker iväg tidigare än vanligt för att inte komma för sent fram till kojan. även denna morgon vräker snön ner och jag tar mig med nöd och näppe fram till platsen där jag brukar parkera bilen. Pudersnön bär inte skidorna så de tillför inte särskilt mycket så jag väljer att gå den sista biten. En bra grundregel är att vara på plats minst en timme innan solens uppgång under vintermånaderna. Efter ca 20 minuter är jag framme vid kojan. Allt är översnöat och jag borstar av den utlagda maten som består av ett rådjur och ett vildsvin och tar sedan plats i kojan. Jag är i god tid och det är nästan två timmar kvar till solen går upp. Jag installerar mig i kojan, tänder kaminen och häller upp en kopp kaffe. Leendes lutar jag mig tillbaka i stolen och njuter av tysnaden.

När klockan börjar närma sig åtta kan jag se över till berget på andra sidan. Ett dis ligger i luften och de blå morgonljuset sprider sig över dalen.

Morgondis vid örnkojan

Morgonen är helt tyst, inte ens en korpt gör sig hörd och tiden går. Efter ytterligare en timme är läget oförändrat, helt tyst. Plötsligt, från ingenstans dimper en gyllenbrun skepnad rakt ner på maten. Yes! Det är en vuxen omärkt kungsörn. En vacker individ. Jag betraktar den först i kikaren för att inte störa den med kamerans ljud och rörelser. När den ätiti en stund tar jag mina första bilder. Att det är en vuxen örn ser man i första hand på stjärtfjädrarna. De mörka fjädrarna vittnar om en vuxen örn. Yngre örnar har vita stjärtfjädrar med ett svart band nedtill. Se bild här >>

Kungsörn

När kungsörnen landat och börjat att äta av maten ansluter även några korpar till platsen. Under den kommande timmen äter örnen lugnt vidare på både rådjuret och vildsvinet.

Kungsörn

Efter en timme är örnen mätt och flyger iväg. Vilken underbar start på detta kungsörnsår!

När örnen lämnat platsen intar korpar, nötskrikor, skator och kråkor maten. Snön faller ner och några fler örnar ser jag inte denna dag. Jag studerar i stället korparna och hur de kivas om maten med varandra. Efter att de har ätit en stund landar de gärna på någon pinne där de först gör ren näbben från matrester och sedan putsar de sin fjäderdräkt. Att ha en hel och fräsch fjäderdräkt är ett måste om de ska överleva våra kalla och mörka vintrar här uppe i norr.