3 – 4:e mars
Redan på torsdag kväll tar jag bilen och åker upp till Håkan och Eva i Hälsingland. Håkan och Eva driver Vargas VildmarksLodge där gästerna bla. har möjlighet att få komma ut på riktigt bra björnskådning. Jag känner Håkan och Eva sedan ett antal år och har gjort många besök i deras gömsle. Vintertid driver de även en kungsörnsåtel.
Väl framme bjuder Eva på en underbar middag som avnjutes till intressanta samtal. Strax efter åtta på kvällen bryter vi upp och Håkan och jag tar skotern upp till gömslet. Gömslet är stort och rymmer 9 personer och har även sängar och toalätt till besökarna. Vi installerar oss och kryper ner i sovsäckarna och somnar gott.
Tidig morgon
Klockan 06.00 ringer klockan. Vi kliver upp och öppnar upp fotogluggarna. Det är fortfarande mörkt men ett svagt ljus kan ses mot öster. Håkan kokar kaffe och vi äter frukost i väntan på att solen ska stiga över trädtopparna. Strax innan solens uppgång kommer en räv lunkandes över myren. Den känner vittringen av det kött vi har lagt ut till örnarna. Den smyger försiktigt fram men sätter plötsligt full fart iväg in i skogen. En skugga glider in över myren och den första kungsörnen landar i en trädtopp ca 100 meter bort.
Tidig morgonräv kommer in på myren (Canon 1D Mark IV, Canon 500mm/4.0)
Räven springer iväg och även örnen lyfter från sin gren och försvinner. Morgonen går och vi ser kungsörn flyga över maten vid ett tiotal tillfällen men de vågade inte går ner och sätta sig och äta. Något gör dem försiktiga?
När man sitter på kungsörnsåtel så slutar man aldrig förundras över hur olika det kan vara. Ena gången räcker det att man rör optiken några centimeter så sticker örnarna och andra gånger kan man vifta och röra sig hur som helst utan att de bryr sig. Denna dag var en sådan dag då de var mycket försiktiga. även korpen var reserverade och försiktiga. Medan man sitter där så försöker man alltid leta orsaken till varför de inte vill komma ner denna dag. är det vädret, vinden, objektiv som stör, är det något annat runt kojan som vi inte ser som stör? osv… man sitter och bollar olika alternativ till varför de inte vill komma ner och äta. Troligen finner vi inte svaret på denna fråga utan får konstatera att ibland blir det bra och andra gånger kommer det inga djur. Kanske är det det som är tjusningen? Hur som helst, dagen går och örnarna landar ofta i träden runt oss men vill som sagt inte komma ner och äta och bli fotade. Några bilder lyckades jag dock ta när de satt i träden runt kojan.
Kungsörn i vårsol (Canon 1D Mark IV, Canon 100 – 400/4-5,6)
Kungsörn i vårsol (Canon 1D Mark IV, Canon 100 – 400/4-5,6)