29:e januari
Mobiltelefonen vibrerar kraftigt mot golvet för att tala om att det är dags att kliva upp. Klockan är 04:45 och jag vaknar med ett leende. På med kläderna, koka kaffe en kolla på termometern visar – 12 grader. Det är fredag och jag och Sandra har tagit ledigt från jobbet för att tillbringa en dag i örnkojan.
Efter en timmes bilfärd är vi framme vid skogskanten några kilometer från kojan. Vi spänner på oss skidorna och ger oss iväg i ljuset från våra pannlampor. Det snöar lätt och det är helt tyst i skogen. Vi skidar i ca 15 minuter för att sedan gå den sista biten upp på berget till kojan. Väl framme kryper vi in i kojan och tänder kaminen. Klockan är 07:10 och en första kopp kaffe intas tillsammans med en smörgås. Vi lutar oss tillbaka och njuter av tysnaden.
07:30 dyker en mörk siluette upp framför oss. Det är en gamal kungsörn som lämnat berget för att gå in mot åteln. Han landar och ser sig vaksamt omkring. Det är en kungsörn som jag känner igen sedan tidigare, Pajala. Vi kallar honom så då han föddes och ringmärktes i just Pajala år 2000. Pajala har varit på vår åtel alla år sedan dess. Någon minut senare dyker en till örn upp. Det visade sig vara Pajalas kompis som har hängt ihop med honom denna säsong. De stannar i ca 45 minuter och lyfter sedan och försvinner ner i dalen. En underbar start på dagen.
Dagen fortsätter och solen tittar fram vid 11 tiden. Det är lugnt på köttet och örnarna glider över oss med jämna mellanrum och checkar läget. En större hackspett, lite kråkor, korpar och skator håller oss syselsatta under dagen. När mörkret infaller så landar de två örnarna igen, de bråkar och kivas och sätter sig sedan för att äta. Vi tittar en stund innan vi packar ihop och förbereder oss för en skidtur tillbaka till bilen.
Korp i tidig morgonsol
Med tubkikaren hittar Sandra denna kungsörn på andra sidan dalen ca 500 – 700 meter bort där han sitter och spanar.
 |  |
Kråka som putsar fjädrarna i solen | Större hackspett. |