26:e juli

Det är varmt, mygg och broms surrar envist runt mitt huvud. Kanske drar de sig till den surströmmingsdoft som jag sprider efter att ha öppnat en burk och lagt ut på den lilla myren utanför kojan. Vi, dvs jag, Sandra, Anders och Ewa är i Hälsingland för att se om vi kan få ett möte med den svenska brunbjörnen. För att öka våra chanser har jag bokat in oss i Vargas koja och redan innan vi parkerat bilarna får vi se björnspår i sanden. 

Björnspår i sand

Vi tar plats i kojan vid fyratiden på eftermiddagen, gör i ordning våra prylar och påbörjar sedan vår spaning efter björn. Tiden går och några hackspettar finner intresse av en gammal tall som står framför kojan. Till vår glädje ser vi att det är två stycken tretåig hackspettar som ivrigt letar mat i barken. En stund senare blir de bortkörda av två större hackspettar och strax efter landar både spillkråka och gråspett? Vad är det här? Snart har vi sett Sveriges alla hackspettar på bara någon timme. Bara den mindre, vitryggiga och gröngölingen saknas.

Tretåig hackspett
 

Större hackspett
 

Spillkråka 
 

Gråspett
 

Solen sänker sig sakta bakom träden och björntimmen intar myren. Det dröjer inte länge innan jag får se en ljus rörelse inne bland träden! sekunden senare är det borta! Vad var det? Vi stirrar alla in i skogen på andra sidan myren och då kommer den… en ljus, ganska liten björn. Försiktigt intar den myren och går sakta fram mot den mat som jag har lagt ut. Den vädrar hela tiden efter faror men bestämmer sig för att gå fram och äta. Vi får några fina bilder i det sista ljuset för kvällen.

Ung brunbjörn
 

Ung brunbjörn
 

Det är fantastiskt att få möte en björn på detta sätt. De är så försiktiga, så vaksamma och så vackra. Vi får se denna björn vid två tillfällen innan den knallar bort över myren och försvinner in i skogen. Mörkret faller och vi kryper ner i sovsäckarna och somnar med ett leende på läpparna :).

Några timmar senare ringer klockan för morgonpasset. 03.05 sätter jag mig i stolen och ser då att Anders redan är vaken. Det är tomt ute på myren så några nattbjörnar förutom vi har det inte setts till. En timme senare stiger solen över träden, lagom till att Ewa och Sandra vaknar. Vi kokar te och äter frukost samtidigt som morgonsolen åter intar myren. Några korpar och nötskrikor har samlats och kalasar på resterna av björnens mat. Vi njuter av morgonsolen, frukost, gott sällskap och minnet efter gårdagens björnmöte. När klockan närmar sig åtta packar vi ihop och knallar tillbaka till bilen och åker hem. Tack underbara svenska natur för den här gången…

Nötskrika
 

Korp i motljus

/Hasse Andersson