24:e mars

Klockan är 04.25 när jag smyger ner i köket, äter frukost och ger mig iväg. Idag har jag bestämt mig för att göra ett nytt försök på salskraken jag fotade i går. Det är inte ofta man får den möjligheten så det gäller att passa på när tillfälle ges. Drygt 45 minuter senare är jag på plats. Jag sätter mig ner i den fuktiga kärrmarken och drar kamoduken över mig. Sumpgasen stiger upp efter mina ben och jag stirrar ut över havet. Havet är helt blankt och en skarvflock väsnas någon kilometer bort. Plötsligt hör jag några änder landa på vattenytan bara ca 100 meter bort. Jag kikar i objektivet och jag tror knappt mina ögon när jag ser att det är salskraken som landar. Hjärtat bultar igång och jag följer dem i objektivet. Avståndet är fortfarande för långt för foto men det är härligt att få följa denna vackra fågel i objektivet. Fåglarna kommer sakta närmare och jag tar min första bild för dagen.

Jag minns hur jag som 16 åring satt och läste i ett nummer av tidningen Foto. Det var ett reportage om en fotograf i norrland som fotat salskrake vid en iskant. Jag minns att jag tänkte att en sådan bild ska jag en dag ta. I samma tidning bläddrade jag vidare till annonssidorna och lästa om de långa vita objektiven som kostade lika mycket som en mindre bil och drömde mig bort. Nu sitter jag här, lera upp till knäna, med ett vitt objektiv och salskrake på minneskortet. Det är svårt att hålla leendet borta. Morgonen passerar och jag får många fina bilder på skraken. Med lätta steg knallar jag tillbaka till bilen igen. Klockan 9 är jag åter i bostaden och dricker en kopp kaffe med min sambo Sandra. Livet är underbart!

Salskrake i morgonljus (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)

Flygande salskrake i morgonljus (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)
 

Salskrake i morgonljus (Canon 1D mark IV, Canon 500/4)

/Hasse Andersson